Efter några år av tystnad återuppstår nu Kameldamen som känner en plötslig skrivklåda i de gamla     klövarna. Mycket har hänt och ändå ingenting, sett ur ett större perspektiv. Vad jag kommer att skriva   om är flugskitar i den jäsande, ständigt föränderliga och rätt skrämmande tillvaro som kallas Livet,  men det kommer också att handla om mer hotfulla ting som döljer sig i de träskmarker som vi ibland råkar trampa ner i. Då dyker glimmande käftar upp. Då stelnar blodet och då vidgas perspektivet.     På bilden syns Bocca della veritá, Sanningens mun, som finns i Rom. Dit vill jag åka snarast, och dit... och dit...och... Om nu Livet tillåter det. I väntan på bättre tider tänker jag uttala en del Sanningar, inte alls jämförbara med visdomarna från den säkert gudomliga munnen här bredvid, men ändå.     Denna marmorplatta satt en gång som mynning på en antikvattenledning, men numera kan den beskådas i en kyrka från 700-talet, Santa Ma...