S å är det då dags! Dags för filmen om Colette som jag älskade så högt under mina tidiga läsår. Med en suck av välbehag ser jag den välbekanta lummiga trädgården rulla fram på bioduken, med alla blommor och köksväxter, med alla vindlande gångar i det höga gräset, med alla undangömda vrår där ingen ser en. Och katterna! Det första kameran fokuserar på är emellertid en sovande katt som vällustigt börjar sträcka på sig vid fotändan av en säng, sen kryper den upp hos huvudpersonen som helst vill ligga och dra sig litet till. Colette. Tonen anslås direkt.     O ch jag njuter... det här kommer att bli en upplevelse, ett nostalgiskt dopp i Claudineböckernas värld.     M en så blir det inte. Detta är en annan film än vad jag väntade mig. Intrigen är nämligen renodlad och begränsad till den period då författarduon Willy och Colette producerade böckerna om henne själv, fast under hans namn, Willys. Och vem var då han? Jo, en skrivande kändis som börjat få ont om pengar ...