Emil i Almedalen

              

Ingen ser väl så snäll ut som Mark Levengood, nästan litet för snäll för att han skall tas för en av oss. Men det är han ju inte heller. Snarare är han sinnebilden för En God Människa, en som är upprörd bara med ett mjukt leende. Plus den där snällrösten han har, och snällhjärtat. Mark tror inte på ondska, inte på elakhet, vrånghet, rasism eller homofobi. Inte egentligen. Inte i längden. I sommarpratet nyligen nämnde han rättegången mot de killar som misshandlat honom i Mora, och att en av dem nu uttryckt sin ånger. Mark är nu inte Mark om han betvivlar detta. Tvärtom. Han är övertygad om att det skedda var en tillfällighet, att alla människor i grund och botten är snälla.

   Det är inte jag.

   Vi lever i en tid som kräver vaksamhet, där snällhet ofta är en mask som döljer just homofobi och rasism. Ställen som Almedalen har blivit en Folkets Park där somliga politiker inställsamt slickar sig om munnen och gärna låter sig klappas av godtrogna väljare - och vice versa - men släpps de lösa så öppnas de dreglande käftarna för att slå igen om bytet. Vad händer den 9 september? Kommer vi att få en regering som värnar om allas lika värde? Tja, hoppas kan man ju.

   Marks program var mycket hörvärt, inte tu tal om annat. Bara en sån sak som att han tackar för gåvan han fått, gåvan att få vara gay. Va!!! Det perspektivet är man ju inte van vid. Men så kommer hänvisningen till ett gammalt kinesiskt ordspråk, nämligen att man inte skall klaga över mörkret utan själv se till att få ett lyckligt liv. Vi kan inte lägga vårt välmående i andras händer, säger han med eftertryck. Och så drar han som så ofta  in sin mormor igen, hon som brukade utbrista - Gnäll inte!

   Jo minsann, det tror jag för min del att man måste. Både gnälla och lägga vårt välmående i andras händer. Det är snart valtider. Med risk för att låta som om jag inte har något inre liv vill jag ändå slå fast att det yttre är lika viktigt och helt enkelt en förutsättning för ett gott inre liv. Man skall söka sig till de krafter som gör en stark, säger Mark, i hans fall Gud. Men det kan ju också handla om annat, exempelvis om dräglig levnadsstandard och om jämlikhet. "När man behöver då blir man stark", som Emil i Lönneberga sa, citerad just i kväll av Jonas Sjöstedt i Almedalen. 

   I det sammanhanget tar Mark upp vår tids lättkränkthet, något som verkligen är påfrestande. Ordet "kränkt" är man ju innerligt trött på, så överanvänt är det - här håller jag med honom till fullo. Inget gott finns att hämta ur offerskap, menar han, kravla er ur det! Och han önskar att alla de som lever med aldrig utredda övergrepp skall se till att de blir det, att dessa offer skall inse att det inte är deras fel. Själv är han övertygad om det kommer att bli så för alla.

   Det är inte jag.

   Du, är snällheten själv, folkkäre sommarpratare. Men vissa övergrepp kommer aldrig att redas ut, inte de som ligger längre tillbaka i tiden, en tid då övergrepp sällan var övergriparens fel. Du fick rätt där i domstolen, men många av oss kom aldrig ens dit utan våra anmälningar viftades undan med några syrliga kommentarer. 

   Men Mark, åh Maaark! Vilket tankeväckande program! Och ni andra, glöm bara inte att gnälla!