Ja ska bli influencer ja tralala...

Som barn fick jag som alla andra ofta frågan: -Vad ska du bli när du blir stor då? Svaren är präglade av sin tid. Många små flickor sa med längtansfull röst att de skulle bli maaamma... en del sa sjuksköterska för man ville ju ta hand om såna det var synd om. I våra bokmärkskartor kunde man se små söta flickor i den tidens blåvita uniform. Pojkarna är utklädda till piloter. Själv ville jag bli teckningslärare, ja, det hette så på den tiden. Jag kluddade på allt. Det fanns inte en svartvit bild som undgick mina färgkritor, inte ett tomt papper som lämnades vitt och fint. Dit med pennan, bara! Nu blev det inte så, och tur var väl det med tanke på arbetsmarknaden.

   Sen dess har mycket hänt, yrken har försvunnit och andra har uppstått. Vem vet i dag vad en handelsresande var? De sista exemplaren sågs väl till på sextiotalet. Om kvällarna syntes de med sina grogglas på stadshotellen där de bodde, tragikomiskt förevigade i Lars Molins Saxofonhallicken. Och vem har om tjugo år minsta hum om hur de nu försvunna postkontoren såg ut? Nu när det snart inte ens finns brevbärare kvar, eftersom det snart inte kommer att finnas några brev att dela ut. Sånt kommer att skötas via nätet.

   Nätet, ja. Ställer man samma fråga till barn i dag, alltså vad de skall bli när de blir stora, så kan man faktiskt få svaret "kändis", eller nu i stark konkurrens med "influencer".

   Kändis? Influencer?  Men det är väl inga yrken? Tja, på sätt och vis. Kändis blir man ofta om man är duktig inom sitt yrke och exempelvis kommer med i tv, men inte alltid. Tomas Quick och några till är lysande undantag. Influencer, däremot, kräver inte nödvändigtvis utbildning, även om Kalix folkhögskola lär ha en tjugoveckorskurs för blivande youtubare, Vare sig man bloggar eller youtubar så är det i stället erfarenhet i datoranvändning som gäller. Där är de unga i dag proffs och överglänser med ljusår den äldre generationen redan på lågstadiet. Och vad skall man med utbildning till i dag, när arbetslösheten lurar bakom hörnet. Nej, det är här pengarna finns, de riktigt stora, och är man inte kändis från början så kan man bli det. Influencerkändis.

   Man skall i första hand influeraa sina följare, inspirera dem, få dem att agera på ett bestämt sätt genom att skriva och publicera bilder eller filmer ur sin egen vardag. Är det intressant? Inte ofta. Påverkar det? Absolut. Men de som tjänar de här riktigt stora pengarna är de som lyckats skapa förtroende. Förtroende för vad? Det kan man fråga sig. "Årets bloggare" blev Margeaux med sin egen förlossningsvideo. 160 000 följare! Jag tycker inte att den ger något, det är mest flams och supermycket ego. Den allra första bloggaren var ju Blondinbella med kläder och skönhetsmedel som specialitet. I dag rör sig en halv miljon yrkesutövare inom detta skrå. Vi har Kenza som uttalar sig om inredning och Hannalicious som, ja... vadå? Bianca Ingrosso är angelägen om att visa när hon och pojkvännen är på väg till ett lunchställe, namngivet förstås. Det är nämligen genom att namnge varumärken som pengarna håvas in. Därför fick man se ett paket nyponsoppa i förlossningsvideon, inte helt naturligt infogat så att säga... men annars hade vi ju inte lagt varumärket på minnet.

   Seriösa influencers finns också. Ida Warg har en blogg om träning, Zara Larsson en med feministiska förtecken och Maja Broberg en om köttkonsumtion. Men de är synålar i en höstack och oftast ser man bara höet.

   Influencer. Nytt ord, visserligen, men företeelsen är gammal, den är bara stöpt i ny form, och med oändligt mycket större spridning. När jag var ung och ännu påverkbar fann jag mina förebilder i papperstidningar och på film, fast jämförelsen haltar förstås betänkligt. I dag gäller det en hel livsstil, då själva looken. Jag ville ha piratbyxor och pojkklippning som Audrey Hepburn, sen rosarutig klänning och hövolm som Brigitte Bardot, så småningom svarta kläder och långt hår som Juliette Greco. Vilken förvandling: först käck, sen trulig och till sist gåtfull. Men så kom livet emellan, det riktiga, och mitt yrke gav dessvärre inga pengar att tala om. Att som sentida bloggare plocka in annonser, nja, det är ändå inget för mig. Men påverka, ja, gärna!