Ära vare Skogaholmslimpan!

                                                                                                                        

För en hel del år sen fanns något som kallades mjölkbar. Där kunde man för en billig penning, kanske för en femma eller så, få exempelvis torsk med äggsås och på det äppelkräm. En sådan mjölkbar låg vid Skoltorget i Skara, där jag  under några omskakande år gick i läroverket, som den tidens skolform hette. Eftersom skolmåltiderna ännu inte uppfunnits, kunde vi som åkte smalspårig järnväg från landsbygden äta där, om vi inte ville tillbringa frukostrasten i ett mörkt källarrum med medhavda smörgåsar och mjölkchoklad i termos. Detta var 1955-56. Året därpå fick vi däremot äta på Slakteriet, nuvarande Scan, och då passera en del obehagliga tingestar som låg i skottkärror längs vägen till matsalen. Lukten! Säkert var det då som fria måltider startade, med leverstuvning, fisk under mandeltäcke och allt vad det var. Men det året, då gällde förstås kött! I alla former. Säkert en mjukstart för de barn som var uppfödda på mammas mat, om de inte tappat aptiten på vägen, alltså. Vad vi som små allra helst ville stoppa i oss har jag genom en lycklig slump fått förmedlat via en numera naturaliserad skånegräbba och hennes vänner.

   Bland dessa minnen slår Skogaholmslimpan alla rekord. Man smörade rikligt en skiva och doppade den sen i socker eller bredde sirap på. Man kunde också mosa ihop kokt potatis, gelé och brunsås till ett smaskigt pålägg - rena lyxmackan. Annars kunde man ta knäckebröd med extrasaltat Bregott, skivad banan och kaviar. En mer exklusiv variant var att gnida in knäckebrödsskivan med vitlök och sen doppa den i vattenchoklad. Mums! Men det måste väl ha varit efter vitlökens definitiva segertåg i de svenska köken.

   Om vi håller oss kvar vid just brödet så kan man nämna en soppa gjord på tärnade brödskalkar, uppblandade med kaffe, socker, litet smör och mjölk. Eller "kalvamad" som nån med skånska rötter minns: krossade skorpor med varm mjölk och socker. Med kall mjölk blev det i stället skorpvälling. En västerbottning suckar hänfört över kallt grillkryddat stekfläsk som klipptes över filmjölk med sönderbrutna knäckebrödsbitar i. Uppstekt havregrynsgröt med socker! Själv minns jag med välbehag överbliven mannagrynsgröt som smörstektes till kvällsmat.  Den här maten stod man sig nog på ett bra tag. Som mellanmål kunde man slänga ihop en dubbelpepparkaka med smör emellan. Eller sockerkakssmet! Ja, i brådskande fall gick det ju med bara en äggula och socker, förstås. Havregryn och socker, det gick också fort! Litet nyttigare var det med en oskolad apelsin, där man pillade in en sockerbit och sen sörplade i sig det goda direkt ur hålet. Vem minns inte det?

   Men det är inte slut där. Ånej! Nu kommer delikatesserna! En av de mest originella rätterna som frammanades är nog skummade makaroner, alltså kokta och sen bearbetade med elvisp samt serverade med Mamma Scans köttbullar och Heinz ketchup. En annan rätt originell skapelse är varm leverpastej med burkaprikoser och svampsås ovanpå. Hm. För att inte tala om kokt löja med löksås. En enklare rätt som förtjänar att nämnas är "ved", det vill säga spaghettibitar som klumpat ihop sig. Det klara ju vem som helst att göra, faktiskt utan direkt planering...

   Vilka härliga barndomsminnen. Allt är inte kuriöst, dock. Här omnämns mat som faktiskt inte var så oäven, ta till exempel ostgratinerad kassler med ananas eller konserverade päron med After Eight. Kokta stuvade ägg med ketchup är jag mer misstänksam mot, men kanske är det ändå värt att pröva. Just denna matälskare brukade avnjuta vad som väl närmaste skulle kallas "tapas" i våra dagar: en skiva Port Salut sockrades och pudrades med ett tunt lager kakao, för att sen rullas ihop. Tja, fransmännen har ju pain au chocolat, så! Förresten kunde det ju vara en bra ersättning för cigaretter som konsumerades i stora mängder på den tiden.

   Skånegräbban beskriver en ugnsrätt som i all sin enkelhet tycks ha gjort ett outplånligt intryck. Den bestod av spaghetti, ketchup, riven ost och grillkorv, allt i flera lager och helst med lätt svartbränd korv överst. Detta påminner starkt om en rätt som Nakne kocken lagar, god och kaloririk. Jag gör den inte så ofta, för det blir så lätt volanger runt midjan...

   Mat och historia är ett outtömligt ämne. Boken på bilden är ett riktigt fynd med alla underbara tillbakablickar. En annan mycket läsvärd bok som i stället är upplagd temavis, det svenska fikat, kinamat etc, är Jenny Dambergs Nu äter vi!

   God läsning!